svirreflue.jpg
 
Bladlöss

Bladlöss kan vara från gröna till gula, röda och svartaktiga. De är cirka 1-3 mm långa och oftast ovingade, men enstaka individer kan bilda vingar. Bladlusen suger växtsaft och sitter helst på undersidan av de nedre bladen eller i toppskotten. Vita hudömsningar på ovansidan av bladen avslöjar ofta kolonierna av bladlöss. Bladlusen uppförökas otroligt snabbt, då en hona oftast inte behöver para sig och föder levande ungar.


Det finns flera hundra arter av bladlöss i den svenska naturen.  De angriper i stort sett alla växtarter och man finner många arter i frilandskulturer. I sallat - kan förutom arten Aulacorthum solaniNasonovia ribis-nigri vålla stora problem.


I växthus är det oftast bara en handfull bladlusarter, som angriper kulturerna. De mest vanliga är:

  • Persikbladlus (Myzus persicae) små, rosa eller gul-gröna.
  • Gurkbladlus (Aphis gossypii) små, gula, gröna (upplevs svart-aktig) (har alltid svarta sifoner-ryggrör).
  • Grönfläckig potatisbladlus (Aulacorthum solani) större än de 2 föregående arter, "faller lätt av" plantan vid beröring. Grön med tydliga fläckar "i botten" av sifonerna. "Skinande"
  • Grönstrimmig potatisbladlus (Macrosiphum euphorbiae) Gul-rosa-lite pudrig med en mörkare mittrand längs rygg

 

bladlusarter-sv.jpg

 


Symptom


Undersök toppskott och blad efter bladlöss eller vita hudömsningar. Ofta kan bladlössens avfallsprodukt "honungsdagg"- som bildar en klistrig beläggning -tydligt synas på bladen. Man kan även se bladlössens hudömsningar. Blad och toppskott kan bli deformerade som följd av bladlössens sug.




 

bladlusgron.jpg

 

bladlus_sort.jpg

 

bladlus_foderunge.jpg
Bladlus föder levande unge.

 

bladlussnyltehveps.jpg
Parasitstekel parasiterar bladlöss

bladluskokoner.jpg
Parasiterad bladlus (t.v.) ca. 14 dagar efter parasitering av parasitstekeln.

 


© Biobasiq Sverige AB

Braxengränd 3   |   312 33 Laholm   |   Sverige