bi_latyrus.jpg
 
Öronvivlar
Öronvivleln är en skalbagge och tillhör den mycket stora familjen vivlar som har det typiskt förlängda huvudet s.k. snyte. Den vanligaste arten av öronvivel är växthusöronviveln Otiorhyncus sulcatus, men utomhus kan det förekomma många andra arter.

Som vuxen är växthusöronviveln 8-10 mm lång, svart eller gråbrun med gula fläckar. Den har sammanvuxna vingar och kan alltså inte flyga och vandrar runt om natten och gnager på olika växters blad, så det liknar "biljettklipp" i bladkanten. Öronviveln lägger minst 300 ägg vid de växter som larven tycker om. Det är dock inte den vuxna öronviveln, som vållar mest problem, utan dess larver. Larven är 2-10mm långa, vitaktiga "böjda" och fotlösa.

Larverna kan totalt ödelägga rötterna på ex. Rhododendron, Azalea, jordgubbar, Hortensia, många lökväxter m.m. Så störst skada orsakas utomhus, men även i växthus (botaniska trädgårdar ex. Hedera och även pelargon, cyklamen m.m.) och uterum, kan stora problem uppstå. 

Symptom

Typiska symtom är dessa gnag i bladkanten, ofta i form av halvcirklar ("biljettklipp", se foto). På rötterna kan barken i rothalsen vara gnagt runt om, liksom även mindre rötter kan vara skadade.

 

För att vara säker på att det är öronvivellarver som är skadegöraren och vid rätt tidpunkt i vivelns cykel, kan man rota i jorden mellan rötterna och där finna larverna. Om jordtemperaturen då lägst är 12 grader, är det lämplig tidpunkt att behandla med nematoder.


 

Oeresnudebille_LS04_red.jpg

Öronvivvel

oresnudeblarve_infc.jpg
Den röda larven är infekterad av nematoder.


© Biobasiq Sverige AB

Braxengränd 3   |   312 33 Laholm   |   Sverige